itsenäisyyspuolue
självständighetspartiet
Program för internationellt samarbete
(godkänt av partikongressen
16.7.2006)
En kapitalism, som grundar sig på en obegränsad fri konkurrens och kapitalets obegränsade välde, utgör den förhärskande och enligt EU:s grundlag den enda godtagbara ideologin för Europeiska Unionen. I praktiken har den lett till de största kapitalägarnas övermakt och till att de största företagen antingen förintat eller köpt upp de mindre företagen eller underställt dem och gjort dem beroende av sig själva. I den rådande kapitalismen i EU har de ledande partierna och politiska beslutsfattarna underställt sig penning- och kapitalväldet och förverkligar som ödmjuka underlydande den högerinriktade samhällspolitik, som gynnar kapitalväldet.
Självständighetspartiet har grundats för att försvara det finska folkets rätt till statlig självständighet och en sund, demokratisk, social marknadsekonomi, som betonar medborgarnas samhälleliga jämlikhet och rättvisa och ger stöd åt de svagare i samhället. Denna sociala marknadsekonomi, som grundar sig på demokrati och social rättvisa och som EU samt de partier som stöder unionen, övergivit, måste tas till grund för såväl den finländska samhällspolitiken som det internationella ekonomiska och politiska samarbetet.
Finlands anslutning till EU har gjort vårt land till en osjälvständig region i unionen, som, på grund av sin bundenhet till EU, saknar internationell verksamhetsfrihet.
I EU är Finland också bundet till ökad militarisering och deltagande i internationella konflikter.
Självständighetspartiet se det som nödvändigt för vårt folks intressen och framtid, att självbestämmanderätten i ekonomisk- , penning-, handels-, och säkerhetspolitik återinförs i vårt land. Först efter att denna förlorade statliga själständighet återställts, blir det möjligt för Finland att hålla sig undan internationella sammandrabbningar och för egen del befrämja ett sådant internationellt samarbete, som gynnar alla parter och fred i hela världen.
För att dölja följderna av sin egen verksamhet ger ger Finlands statsledning en osann bild av Europeiska unionen och vår ställning i den, då den påstår, att unionen kantänka är ett jämlikt samarbetsorgan för självständiga stater. De stater, som är underställda EU:s beslut, är varken självständiga eller jämlika. De små medlemsstaternas röstandel i unionen är en liten bråkdel av de stora medlemsländernas röstandel. I själva verket kan Finland inte påverka unionens beslut och kan inte längre alls delta i det världsomfattande samarbetet som en självständig aktör. Vårt land har de facto inte längre någon egen självständig utrikes-, säkerhets- eller utrikeshandelspolitik. Dem bestämmer unionen om, precis som den bestämmer om innehållet ide flesta nya lagar, som träder i kraft i vårt land och som reglerar medborgarnas liv. I likhet med andra små medlemsländer har Finland en ställning inom unionen som kan förliknas vid en tyst bolagsmans.
Den enda riktiga slutsatsen i denna situation är att lösgöra sig från EU så att relationen med den ordnas genom ett skilt avtal, som utgår från vårt lands självbestämmanderätt och statliga självständighet samt ett ekonomiskt samarbete, som i regel baserar sig på frihandel. För att vi skall kunna lösgöra oss från EU räcker det med ett beslut, som riksdagen fattar med enkel majoritet. Inte ens detta har statsmakten berättat för medborgarna, fast en kommitte´, som under ledning av Seppo Tiitinen utredde juridiken kring Finlands och EU:s relationer, tecknade ner detta i sin pro memoria år 1994. Kommitte´n konstaterade nämligen, att då riksdagen inte beslutar om anslutningen i EU med den kvalificerade majoritet, som grundlagsordningen förutsätter, kan man också utträda ur unionen med ett beslut som riksdagen fattar med enkel majoritet.
Således är det ytterst viktigt, att de medborgare, som vill återställa vårt land dess självbestämmanderätt och statliga självständighet, i riksdagsvalet röstar endast på sådana partiers kandidater, som i sitt program har bundit sig till att arbeta för att med parlamentariska medel lösgöra vårt land från EU och för att återställa vårt lands statliga självständighet.
Då detta mål förverkligats, bör vårt lands internationella relationer ordnas enligt följande principer:
Finland deltar i det internationella samarbetet i enlighet med sin egen grundlag som en verklig självständig och oberoende republik, där den högsta makten, statmakten, tillkommer folket, som företräds av riksdagen.
Finland deltar i det internationella samarbetet som ett neutralt land och utövar en aktiv neutralitetspolitik, som baserar sig på en självständig utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt på att knyta goda och jämlika relationer med alla länder.
Relationerna till EU och andra stater ordnas på basen av tidigare frihandels- och samarbetsfördrag, som fortfarande är i kraft.
Då Finland självt kan bestämma om sin utrikespolitik, öppnar sig möjligheterna till exempelvis ett ekonomiskt samarbete med Ryssland där jordgasresurserna och oljeresurserna i Barents hav utnyttjas, vilket medlemskapet i EU förhindrat.
I världspolitiken håller det på att uppstå nya tudelningar, som orsakar spänning och konflikter, där parter är bl.a Ryssland, Kina och några andra asiatiska länder, Förenta Staterna och Europeiska unionen. Som ett självständigt och neutralt land är det möjligt för Finland att stanna utanför de konfrontationer, kriser och handelskrig, som har sitt ursprung i dessa konflikter och tudelningar och agera aktivt inom FN och andra internationella organisationer för att uppnå lösningar, som gynnar samarbete och fredsbefrämjande sämja.
Översättning Lena Wiksten
l_wiksten(at)hotmail.com
En kapitalism, som grundar sig på en obegränsad fri konkurrens och kapitalets obegränsade välde, utgör den förhärskande och enligt EU:s grundlag den enda godtagbara ideologin för Europeiska Unionen. I praktiken har den lett till de största kapitalägarnas övermakt och till att de största företagen antingen förintat eller köpt upp de mindre företagen eller underställt dem och gjort dem beroende av sig själva. I den rådande kapitalismen i EU har de ledande partierna och politiska beslutsfattarna underställt sig penning- och kapitalväldet och förverkligar som ödmjuka underlydande den högerinriktade samhällspolitik, som gynnar kapitalväldet.
Självständighetspartiet har grundats för att försvara det finska folkets rätt till statlig självständighet och en sund, demokratisk, social marknadsekonomi, som betonar medborgarnas samhälleliga jämlikhet och rättvisa och ger stöd åt de svagare i samhället. Denna sociala marknadsekonomi, som grundar sig på demokrati och social rättvisa och som EU samt de partier som stöder unionen, övergivit, måste tas till grund för såväl den finländska samhällspolitiken som det internationella ekonomiska och politiska samarbetet.
Finlands anslutning till EU har gjort vårt land till en osjälvständig region i unionen, som, på grund av sin bundenhet till EU, saknar internationell verksamhetsfrihet.
I EU är Finland också bundet till ökad militarisering och deltagande i internationella konflikter.
Självständighetspartiet se det som nödvändigt för vårt folks intressen och framtid, att självbestämmanderätten i ekonomisk- , penning-, handels-, och säkerhetspolitik återinförs i vårt land. Först efter att denna förlorade statliga själständighet återställts, blir det möjligt för Finland att hålla sig undan internationella sammandrabbningar och för egen del befrämja ett sådant internationellt samarbete, som gynnar alla parter och fred i hela världen.
För att dölja följderna av sin egen verksamhet ger ger Finlands statsledning en osann bild av Europeiska unionen och vår ställning i den, då den påstår, att unionen kantänka är ett jämlikt samarbetsorgan för självständiga stater. De stater, som är underställda EU:s beslut, är varken självständiga eller jämlika. De små medlemsstaternas röstandel i unionen är en liten bråkdel av de stora medlemsländernas röstandel. I själva verket kan Finland inte påverka unionens beslut och kan inte längre alls delta i det världsomfattande samarbetet som en självständig aktör. Vårt land har de facto inte längre någon egen självständig utrikes-, säkerhets- eller utrikeshandelspolitik. Dem bestämmer unionen om, precis som den bestämmer om innehållet ide flesta nya lagar, som träder i kraft i vårt land och som reglerar medborgarnas liv. I likhet med andra små medlemsländer har Finland en ställning inom unionen som kan förliknas vid en tyst bolagsmans.
Den enda riktiga slutsatsen i denna situation är att lösgöra sig från EU så att relationen med den ordnas genom ett skilt avtal, som utgår från vårt lands självbestämmanderätt och statliga självständighet samt ett ekonomiskt samarbete, som i regel baserar sig på frihandel. För att vi skall kunna lösgöra oss från EU räcker det med ett beslut, som riksdagen fattar med enkel majoritet. Inte ens detta har statsmakten berättat för medborgarna, fast en kommitte´, som under ledning av Seppo Tiitinen utredde juridiken kring Finlands och EU:s relationer, tecknade ner detta i sin pro memoria år 1994. Kommitte´n konstaterade nämligen, att då riksdagen inte beslutar om anslutningen i EU med den kvalificerade majoritet, som grundlagsordningen förutsätter, kan man också utträda ur unionen med ett beslut som riksdagen fattar med enkel majoritet.
Således är det ytterst viktigt, att de medborgare, som vill återställa vårt land dess självbestämmanderätt och statliga självständighet, i riksdagsvalet röstar endast på sådana partiers kandidater, som i sitt program har bundit sig till att arbeta för att med parlamentariska medel lösgöra vårt land från EU och för att återställa vårt lands statliga självständighet.
Då detta mål förverkligats, bör vårt lands internationella relationer ordnas enligt följande principer:
Finland deltar i det internationella samarbetet i enlighet med sin egen grundlag som en verklig självständig och oberoende republik, där den högsta makten, statmakten, tillkommer folket, som företräds av riksdagen.
Finland deltar i det internationella samarbetet som ett neutralt land och utövar en aktiv neutralitetspolitik, som baserar sig på en självständig utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt på att knyta goda och jämlika relationer med alla länder.
Relationerna till EU och andra stater ordnas på basen av tidigare frihandels- och samarbetsfördrag, som fortfarande är i kraft.
Då Finland självt kan bestämma om sin utrikespolitik, öppnar sig möjligheterna till exempelvis ett ekonomiskt samarbete med Ryssland där jordgasresurserna och oljeresurserna i Barents hav utnyttjas, vilket medlemskapet i EU förhindrat.
I världspolitiken håller det på att uppstå nya tudelningar, som orsakar spänning och konflikter, där parter är bl.a Ryssland, Kina och några andra asiatiska länder, Förenta Staterna och Europeiska unionen. Som ett självständigt och neutralt land är det möjligt för Finland att stanna utanför de konfrontationer, kriser och handelskrig, som har sitt ursprung i dessa konflikter och tudelningar och agera aktivt inom FN och andra internationella organisationer för att uppnå lösningar, som gynnar samarbete och fredsbefrämjande sämja.
Översättning Lena Wiksten
l_wiksten(at)hotmail.com